Idag är det exakt ett år sedan vi vigdes i Badelunda kyrka. Det jag minns allra bäst från den dagen är alla känslor. Glädje, lycka, nervositet och en slags upprymd förväntan. Jag minns hur nervös jag var innan jag gick in i kyrkan och skulle se alla som var där, familjen och alla vänner. Nervositeten blandades med en enorm glädje och lycka och allt bara bara bubblade i kroppen. Känslan av att gå igenom något stort är otroligt svår att beskriva men även den känslan fanns där. Under veckorna innan var vi så upptagna med alla praktiska förberedelser att jag liksom glömde bort vad vi faktiskt skulle göra, dvs att gifta oss, men ett par dagar innan och på själva dagen kom alla känslor ikapp. När vi skulle uttala våra löften inför prästen tog mina känslor över och jag var tvungen att samla mig några sekunder innan jag kunde fortsätta. Jag minns att jag hann tänka att alla som var i kyrkan tänkte "nu ångrar hon sig". Men det var snarare tvärtom, det har inte funnits något annat hittills i mitt liv som känts så rätt. Att få uppleva något så stort och fyllt med alla dessa känslor är något jag önskar att alla får uppleva någon gång i livet.
Hela dagen var helt fantastisk från frukosten på hotellet tillsammans med de närmsta vännerna till festen på kvällen med alla vänner och familjen. Jag förstår verkligen de som väljer att gifta sig mer privat men för oss kändes det helt rätt att dela upplevelsen med alla vänner och familjen. Jag kommer alltid att minnas den dagen med en lyckokänsla i magen och ett litet fånigt leende på läpparna.
Igår firade vi vår bröllopsdag och eftersom vi är vi och inte särskilt rosaskimrande romantiska så åkte vi till en golfhall och tillbringade några timmar med att slå iväg några små vita bollar in i ett nät. På kvällen var vi till en av våra favoritrestauranger och åt en fantastisk middag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar